Polkagrisens dag

Tål att slickas på Frimärke från 2010 (Postmuseum)

Tål att slickas på Frimärke från 2010 (Postmuseum)

Polkagrisen ett gott resultat av en företagsam kvinna

Den nyblivna änkan Amalia Eriksson (1824-1923) i Gränna fick tillstånd att tillverka sin uppfinning polkagrisar. Det sägs att karameller på Gränna-mål kallades för greser, vilket kan vara bakgrunden till namnet grisar. Polka var då en modern och populär dans i tvåtakt, som gick runt och runt, såsom polkagrisens röda ränder.

För den goda sakens skull
Vi kan nu njuta av denna goda succé med svåra levnadsomständigheter som bakgrund. Så en liten tanke till polkagrisens moder Amalia är kanske på sin plats denna dag.

Ingen en söt historia
Ingen är så ensam som jag brukade Amalia säga och det stämmer faktiskt. Amalia var en synnerligen drabbad person som redan som 10-åring blev lämnad ensam utan sin familj. Båda föräldrarna och alla hennes syskon samt övriga anhöriga drabbades av den stora Koleraepidemi som svepte fram över vårt land 1834 och som drabbade Jönköping mycket hårt där hennes familj då bodde. När hon så möter sin kärlek, skräddaren Anders i Gränna, gifter de sig och väntar tvillingar, så känns det som om lyckan vänder. Men vid förlossningen är tyvärr den ena flickan död så de förlorar ett av sina nyfödda flickebarn. Men inte nog med det några dagar senare dör även Amalias käre make av dysenteri.

Nöden har ingen lag
Nu stod hon åter ensam utan försörjningsmöjligheter och måste finna ett sätt att försörja sig själv och sitt nyfödda barn. Hon kunde dock inte arbeta som piga med ett litet barn, vilket var hennes tidigare yrkeserfarenhet. På den tiden fanns inte heller stödfunktioner som föräldrapenning, vård av barn, dagis och annat som hade kunnat vara till hennes hjälp.

Amalia började tillverka karameller till bröllop, dop, begravningar och andra högtidliga tillfällen och ansökte till stadens Magistrat om att ”med egna händer idka bagerihantering af gröfre och finare sorter”. Hon fick 1859 sitt tillstånd att driva företag, för att kunna försörja sig själv, vilket var unikt för kvinnor på den tiden.

En sockerbagare som satte Gränna på kartan
Grännas första polkagristillverkning drogs igång hemma i Amalias lilla kök. De rödvita grisarna gjordes då, som nu, av socker, vatten, ättika och pepparmyntsolja. En del av degen rödfärgas och resten smaksätts med pepparmyntsoljan. Grisarna var från början små karameller, men efter en tid lanserade Amalia polkagrisstången som kom att bli Grännas främsta kännetecken och en av Sveriges populäraste souvenirer. Amalia var inte bara en duktig entreprenör utan även en god marknadsförare som vid flera tillfällen lyckades locka kungafamiljen till sin verksamhet.

Det är dock oklart varifrån Amalia fick idén och receptet till polkagrisarna, men kanske var det när dottern Ida var förkyld och behövde halstabletter? Amalia kände säkerligen till pepparmyntsoljans lösande effekt och experimenterade fram något lämpligt. Kanske det inte är ett helt hälsosamt recept, men Amalia blev 99 år gammal och hennes dotter Ida 95.

Från Amalias kök till stor produktion
Amalia tillverkade sina polkagrisar hemma i köket och förvarade de nytillverkade randiga grisarna i en vacker byrå som även fungerade som försäljningsdisk. Hon brukade bjuda på de bortklippta ändarna som hon kallade ”pluttarna”

Länge var Amalia och hennes dotter Ida ensamma om polkagristillverkningen i den lilla staden, men till slut, när efterfrågan blev större än tillgången, så dök fler konkurrerande polkagriskokerier upp i Gränna under 1920-talet. Att bli en fullärd polagrisbagare tar dock lång tid och kräver god styrka samt mycket övning på alla olika delmoment. Numera går man lärling och lär sig hantverket steg för steg och träningen tar ofta flera år.

Gränna stad fortfarande en sockerkokande turistmagnet
Efter Amalias och Idas död fortsatte tillverkningen att växa och under 1950-talet då riksvägen ”riksettan” gick genom Gränna, så kantades vägen av försäljningsstånd och polkagrisarna kokades för högtryck i hemmen. Numera trängs polkagrisbagerierna i byggnaderna utmed huvudvägen och som med sina rödvitrandiga markiser och lockande skylfönster, även visar upp tillverkningen för kunderna. I staden som inte längre ligger vid riksvägen finns ca 3 000 invånare och 12 polkagriskokerier som på ett år tillverkar 10 miljoner polkagrisar.

Tack Amalia
Jag tänker att du måste varit stark, envis och med mycket skinn på näsan för att då lyckas klara dig som ensamstående kvinna med barn och som affärsidkare. Skall köpa en polkagris och tänka på ditt liv.
Ann

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: